Bloggens återuppståndelse på annan plats

Som så många gånger förr vet jag inte alls om orden kommer att flöda eller bara komma sporadiskt. Det jag vet är att jag ofta är sugen på att skriva saker, stort som smått, men känner då att den gamla bloggen inte är rätt ställe. Nu har jag iaf ett nytt place att hänga på så får vi se vart det leder.

nouw.com/emsers om ni vill följa med!





"Kod för att importera min blogg till Nouw: 9505740453"

GoodforKids

Jag älskar att surfa runt bland alla sidor med ekologisk utbud för barn. Jag skulle kunna göra av med en förmögenhet men si det funkar inte. Det ploppar upp fler och fler sidor och utbudet är enormt. Ibland är det nästan svårt att bestämma var man ska handla. På min önskelista till Elvin står nu uteleksaker och passande nog så har goodforkids.se 25% på just uteleksaker. Det är en kanonbra hemsida. Han vill ha en vattenkanna och en mindre kratta och så tänker jag en hink också. Ingen plast så långt ögat når vilket känns väldigt bra. 

Om olikheter.

Jag har länge tänkt att jag ska skriva ned hur det känns att vara gravid för andra gången. Andra gången som kommer lite i skymundan av många anledningar. Det är fullt upp och förhållandevis lite fokus på hur det känns jämfört med första gången. Men den här rocka-sockorna-dagen till ära då olikheter uppmärksammas tänkte jag skriva ned några ord.

Om jag ska göra det enkelt kan jag säga att allt har varit annorlunda den här gången. Förutom en sak och det var de första veckorna då jag levde med en jättejobbig likgiltighetskänsla. Inget var liksom viktigt och jag upplevde exakr samma känsla med Elvin. Då började jag må illa i vecka 8 och kräktes en del men mådde bra en lång stund efter en spya. Jag tror att illamåendet höll i sig till vecka 15. Den här gången kom illamåendet redan i vecka 6 och var mer eller mindre konstant fram till vecka 16 då det avtog lite. Jag har kräkts en hel del även nu men inte blivit av med illamåendet mer än korta stunder. Och när jag väl har kräkts så har det varit kaskader. Sen vecka 20 har jag nog varit helt fri från illamående men är känslig när jag är hungrig då det snabbt kommer över mig.

Med Elvin fick jag toppenfin hy och tjockt hår. Nu precis tvärtom. Än så länge är de även helt olika i magen. Med Elvin kände jag sparkar i vecka 17+5, nu i veckan 16+4. Elvin var sjövild och verkade aldrig ta det lugnt. Bara jag petade på magen så fick jag en spark som svar och det kom tidigt. Den här lilla krabaten verkar lugnare och sparkar inte lika mycket. Men det kan säkert hända en hel det på den fronten fortfarande.

Med Elvin fick jag första foglossningskänslan i vecka 18 och det blev bara värre och värre. Sista tiden hade jag svårt att gå och det tog typ 20 minuter till Konsum fast det borde ha tagit 3. Nu är jag i vecka 22, snart 23, och har idag fått första riktiga känningen av fogarna. Oviss fortsättning följer.

Något jag aldrig hade med Elvin var sammandragningar. Iaf inte som nu. Nu kommer dom så fort jag går lite längre sträckor, över 50 meter. Helt sjukt. Det gör att jag inte kan gå normalt utan vaggar fram.

Jag kan nog hittills med båda graviditeterna sammanfatta ca 4 veckor som känts helt normala och härliga. Att vara gravid är inte min grej. Och utöver alla nämnda symtom ska man gå upp i vikt och tappa bort sin kropp i väntan på bebis och nya tider. Jösses. Men jag skrattar åt det också. Jag känner mig så eländig ibland att jag inte kan annat än skratta. Och jag känner mig väldigt lycklig.

Det är så spännande med olikheter och jag dagdrömmer om hur olika eller lika de kommer att bli. Även om det egentligen är ganska oviktig för han kommer att vara älskad oavsett.

Höstkänslor.

Höstkänsla deluxe. Det var vad helgen bjöd på. I lördags höstmarken på Alv med fina vänner och härligt väder. På vägen dit körde jag en impulsiv fotosession med Elvin i en liten skogsdunge. Resultatet ser ni nedan. Jag är så otroligt glad att jag lyckades få en kanonbild bland alla galna miner och rörelser.

I söndags var mina föräldrar här och hjälpte till att städa både inomhus och utomhus. Ute plockade vi av äpplen från träden och gjorde must och lagrade de allra finaste i matkällaren samt städade garaget. Inne har vi rensat, slängt sorterat och det känns så skönt inombords. Berget av ouppackade kartonger är inte längre ett berg. Och alla småsaker, typ batterier, glödlampor och sladdar, som låg huller om buller, är nu fint organiserade i olika lådor. Det är mycket kvar att göra men det är under kontroll och den känslan är viktig. Jag tycker tom att det ska bli kul att ta tag i det sista nu.

Vardagstrubbel.

Nu är det på riktigt. Vi bor här. Det är så skönt att äntligen ha "fast mark" under fötterna. Inget mer leva i väskor på obestämd tid. Men det är inte bara dom där underbara känslorna. Än iaf. Jag tycker att det är jobbigt att få in nya rutiner och det tar lång tid för min hjärna att ställa om. På jobbet ställer jag om förvånansvärt snabbt och anpassar mig och upplever inte att det är något problem. Men i min egen vardag, vår vardag, har jag stora problem med det. Det kanske är för att friheten är så stor. Hör har du din vardag, gör vad du vill med den. På jobbet är det mer "här har du dina ramar, passa in i dom". Ganska skönt och enkelt. Jag kommer att få in bra vardagsrutiner här också, vi har bara bott i sex nätter men det var senast i början av juni som jag hade normala rutiner så jag kan behöva extra lång tid känner jag.

Jag måste bli vän med kalendern igen och inser att planera är ett måste för att få ihop allt. Jag vill laga mat, träna och få saker gjorda gär hemma och då är struktur nödvändigt. Skriva listor är bra grejer och det har jag inte gjort på länge.

Jag håller tummarna för en host- och plåsterfri natt, sover så mycket bättre då. Och lillplåstret också såklart. Han verkar gilla sin nya säng iaf för inatt när han vaknade och hostade som mest erbjöd jag en plats bredvid mig men han tackade nej. Jag tjatade lite till, för att slippa springa som en stolle mellan rummen, och till slut gick han med på det.

Godnatt!